Några ord om vigten och betydelsen af kroppsöfningar : tal, hället vid Upsala Läkareförenings högtidsdag den 17 Sept. 1873 / af Frithiof Holmgren.

  • Holmgren, Frithiof, 1831-1897.
Date:
[1873]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Några ord om vigten och betydelsen af kroppsöfningar : tal, hället vid Upsala Läkareförenings högtidsdag den 17 Sept. 1873 / af Frithiof Holmgren. Source: Wellcome Collection.

    6/38 (page 4)
    eller abborrens gap, abborren och gäddan fastna i roffogelns klo eller på fiskarens krok. Samma strid rasar ock bland landtdjiiren och luftens bevin- gade innevånare hela raden igenom. Och denna djurverldens stora kamp är mindre svårfattlig, lättare i ögonen fallande än växt- verldens. Här flyter blod, här krossas lemmar, här spillas lif i kortvariga bataljer. Vi vilja här icke inlåta oss pä de närmare, ofta högst in- tressanta detaljerna af detta storartade bellum omniiim inter omnes, i hvilket segren alltid skall luta till fördel för den, som är bäst lämpad för de förhållanden, i hvilka han är satt att lefva. Naturen är aldrig njugg, hon strör med gifmild hand otaliga frön till nya varelser, af hvilka en stor del måste gå förlorade. Det företräde, som åt somliga bevarar lifvet genom att förskaffa dem segren öfver sina rivaler, gar i arf och ut- vecklar sig genom generationerna, genom naturens urval. Så blifver segraren i kampen sjelf det byte, hvarmed naturen pryder sin rustning. Så trycker denna strid öfverallt sin prägel på naturen och utgör den kraftigaste häfstången för hennes utveck- ling. Det är ur stridens spillror som.nya, ädlare former framgå till nya strider. Ur döden och förstörelsen framgår lifvet till allt högre utveckling. Detta är alltså stridernas vinst. Så tolkar naturen för oss hvarje dag mythen om fogeln Phoenix i stora och lefvande drag. Hvad som skett i förgångna tider, det upprepas än i dag. Naturens lagar förändras icke med tiderna. Orsaker och verk- ningar stå alltjemt i samma orubbliga förhållande till hvarandra. Det är underbart, huru bildbar den lefvande naturenär, och det är svårt att afgöra hvilket man mest skall beundra, naturens konst att med enkla medel länk i länk hopfoga sitt på en gång smidiga och compacta, brokiga och helgjutna nät af orsaker och verkningar eller menniskosnillets förmåga att utreda det- samma. Men när vi betrakta denna konstrika väfnad sådan den står färdig i dag och sådan den vexlar till i morgon, må vi icke glömma att den får sin form och färg af en aldrig hvilande strid och att, huru än den striden vexlar, när individer