Om uræmi : akademisk afhandling, som med tillstånd af Vidterfarna Medicinska Faculteten i Upsala för Medicinska Gradens erhållande till offentlig granskning framställes / af Samuel Gustaf Troilius.

  • Troilius, Samuel Gustaf.
Date:
1858
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Om uræmi : akademisk afhandling, som med tillstånd af Vidterfarna Medicinska Faculteten i Upsala för Medicinska Gradens erhållande till offentlig granskning framställes / af Samuel Gustaf Troilius. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    22/60 (page 18)
    som blifvit kallad »Hydrocephaloid disease» eller Ansemia Cerebri. Häremot måste man erinra sig de positiva resulta- ten af injectionsförsöken och exstirpationen af njurarne, äfven- som man i Morbiis Brigthi ofta ser ursemi uppkomma långt före hydrops, hvilken väl vid förhanden varande hydraemi icke skulle dröja att inställa sig. Med rätta erinrar också Frerichs, att ursemiska convulsioner och coma ofta observeras vid den acuta formen af Morbiis Brigthi i tidigare och sena- re stadier af Scarlatina och Typhus, utan att man der kan antaga någon förtunning af blodet. Vid Choleratyphoiden, hvilken vi längre fram skola försöka att bevisa bero på urse- misk intoxication, vill väl Rees icke gerna påstå någon hy- draemi existera. — Några flera invändningar få vi vid afhand- landet af symptomerna tillfälle att bemöta. De uraemiska symptomerna äro mångfaldiga, men utgå likväl hufvudsakligen frän nervsystemet, yttrande sig såsom rubbningar af hjernans och ryggmärgens verksamhet. Dessa rubbningar måste efter vår theori anses bero pä det med urinämne öfverlastade blodets toxiska inverkan pä dessa or- ganer. Derjemte uppenbarar sig den urajmiska intoxicationen genom förändringar i magens och möjligen äfven tarmkana- lens secretoriska och motoriska functioner samt genom ab- norma afsönriringar från lungorna och huden. För redighets skull vilja vi följa Frerich s exempel och uppställa två for- mer, en acut och en chronisk, på förhand anmärkande, att någon sträng gränslinea icke kan mellan dem uppdragas, ef- tersom de ofta gradvis öfvergå i hvarandra. Vid den acuta formen, som utmärker sig genom symp- tomernas häftighet och raskt förlopp, öfverväga än sympto- merna frän hjernan, än frän ryggmärgen, än hålla de hvar- andra jemnvigten. I de svåraste fallen, som äro temligen sällsynta, inträder hastig död, föregången af sans öhet och