Ling : hans betydelse och hans verk : en vägledande framställning / Carl August Westerblad.

  • Westerblad, C. A. (Carl August), 1873-
Date:
1907
Catalogue details

Licence: In copyright

Credit: Ling : hans betydelse och hans verk : en vägledande framställning / Carl August Westerblad. Source: Wellcome Collection.

    19/48
    former än de moderna sällskapsdanserna och kommo till använd- ning äfven vid religiösa festligheter; dels af öfningar, som vi nutilldags oftast benämna idrott, såsom hopp, lopp, diskus- och spjutkastning samt brottning — tillsammans bildande den s. k. femkampen —, vidare lekar och simning. Tillhörande den atletiska yrkesutbildningen, icke den grekiska ungdomens ut- bildning, voro näfkampen och allkampen, en förening af brott- ning och näfkamp. I Grekland fick gymnastiken sin första och kanske högsta blomstring i Europa. Likvisst ägde den äfven en svaghet, hvilken forngrekiska skriftställare själfva påpeka, i det de framhäfva, hurusom täflingen snarare än den verkliga kroppsutbildningen ville bli en makt i staten i forntidens Grek- land. Men oförnekligt är, att den europeiska forntidens främsta kulturfolk lämnat till eftervärldens begrundande den viktiga sanningen, att den mänskliga kroppen är någonting oafslutadt, om den ej får särskild utbildning genom lämpliga öfningar. Det är orätt att tro, att medeltiden låtit kroppsöfningarna vara obegagnade. Medeltidsskrifterna lämna mångfaldiga bevis på motsatsen. Men först under I5:e och i6:e århundradena kom det grekiska ordet — och saken — gymnastik ånyo till heders. I en italiensk skrift från omkring år 1500 får man en redogörelse för de öfningar, som anbefalldes åt dåtidens högre klasser. Öfningarna, hvilka öfverensstämma dels med de gre- kiska, dels med de medeltida, voro: brottning, hopp, simning, ridt, jakt, fäktning, lanskastning, lansbrytning till häst samt krigslekar. De kroppsöfningar vi hittills lärt känna och hvilka fort- lefde äfven under 1600-talet, ha ett drag gemensamt: de syftade till vzssa kroppsliga färdigheter, nödvändiga under de förhål- landen, hvari man lefde i de tiderna. I våra fredliga dagar ha vi nästan svårt att föreställa oss, att säkerheten till lif och lem i gångna århundraden kunnat bero på hur stor individens snabbhet och vighet och skicklighet i vapnens bruk varit; i de många samfärdsmedlens tidehvarf ha vi lätt att glömma, att människan en gång i tiden ofta ej haft andra landväga fort-