Om senornas byggnad och saftbanor / af Axel Key och Gustaf Retzius.

  • Key, Axel, 1832-1901.
Date:
1876
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Om senornas byggnad och saftbanor / af Axel Key och Gustaf Retzius. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    15/32 (page 13)
    I OM SENORNAS BYGGNAD OCH SAFTBANOR. J3 ! längsgående fibrillager synes i allmänhet ligga på den elastiska hinnans utsida; fibrillerna i detta lager rafflas lätt upp och I bilda intrasslade nät, oin hvilkas anordning man i detta till- stånd ej kan få något begrepp. Vi benämna hela denna af koncentriska hinnor bestående skida 'peritenium. Då man isolerar de enskilda hinnorna från hvarandra, bre- I der ut dem, färgar dem med anilin och undersöker dem i yt- jj läge, finner man de vackraste hinnor, men såsom nämndt af Il något växlande beskaffenhet. De innersta visa sig äfven nu I mer eller mindre, ofta nästan alldeles, homogena, glasartade, I men på dem äro anordnade kärnar omgiftia af en cellproto- II plasma af ofta mycket egendomlig form, i det att den åt ett I håll utsänder talrika något slingrande grenar, som dikotomiskt I dela sig och liksom krypa en lång sträcka utefter den elastiska I hinnan. Ofta ligga tvänne sådana kärnförande protoplasma- I ansamlingar tillhopa; kärnarna ligga då nära invid hvarann 1 omgifna af en något större mängd protoplasma, hvarefter gre- I narna från dem båda afgå åt tvänne motsatta håll och detta i I senbuntens längdriktning. Då dessa protoplasmamassor som 11 på sätt och vis högeligen påminna om de Purkinjeska ganglie- I cellernas form, ligga enstaka, utlöpa de ofta äfven i sin gren- I fria ände i en liten spets. Ofta ligga de tre tillsamman i längs- I rad; då utsänder den mellersta sina grenar vanligen åt ena sidan på tvären. Stundom ligga de anordnade ännu flere i en längsrad; då ser man ofta på de mellanliggande inga grenar. Ja de kunna t. o. m. ligga kolonivis och likna då mer polygonala skifvor samt kunna lätt tagas för ett slags epitelceller. Då man ser många dylika hinnor liggande på hvarandra, framträda på en gång en mängd med sin protoplasma omgifna kärnar och kunna äfven utan noggrannare undersökning tagas för ett mer sammanhängande epitel, men vid närmare aktgifvande ser man äfven då, att de ligga i olika djup och tillhöra skilda hinnor. Utom de homogena hinnorna finnas såsom nämndt sådana, vid hvilka ett grenigt elastiskt nät intimt hänger; detta nät är af den mest växlande beskaffenhet; än gå dess trådar mer på tvären, än mer på snedden, än äfven mer på längden, än och oftast i allehanda riktningar. Trådarna äro ytterligt fina, visa sig bäst i optiskt genomsnitt såsom lagrade på den i sig sjelf homogena hinnan, hvarifrån de äfven ofta lösa sig. Än utgöra de ett mera glest nät, än ett ytterst tätt, så att de nästan helt och hållet kunna täcka hinnan; än är deras förlopp