Om behandling af amblyopi med subkutana stryknininjektioner / af Carl J. Rossander.

  • Rossander, Carl Jakob, 1828-1901.
Date:
1871
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Om behandling af amblyopi med subkutana stryknininjektioner / af Carl J. Rossander. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    8/16 (page 6)
    men det oaktadt vore det väl långt bättre att hafva sådant på det nogaste bestämdt. Injektionerna kunna utan synnerlig olägenhet göras två, ja tre dagar å rad, dock har jag nästan alltid låtit en till två da- gar förflyta emellan hvarje insprutning. Den lokala retningen är likaså obetydlig som smärtan, dock har jag någon gång sett en liten svulnad kvarstå efter injektionen under några dagar. Egentlig värk har af ingen angifvits, än mindre har jag sett abscesser eller ros följa på medlets användande. De mycket omtalade gnistorna har jag ej hört omnämnas, och en- dast hos en patient, en gosse, uppkom efter första injektionen benägenhet för kräkning och hufvudvärk, båda snart öfvergå- ende. Då medlet slår an, visar sig sådant i regel ganska snart. Både de äldre författarne och Nagel omtala flere fall, där en afgjord förbättring inträdt nästan omedelbart efter insprutningen, d. v. s. efter en timme, ja^stundom ändå hastigare. I ett fall har jag äfven iakttagit en sådan hastig förbättring, men hvil- ken dock åter förlorade sig. Annars synes i allmänhet vinsten vara en blifvande. I de aldra flesta fall, som af Nagel och andra omtalas, där synskärpan förbättrats eller helt och hållet återkommit, inträffade intet recidiv. Af egen erfarenhet kan jag i detta hänseende ej uttala någon tanke, den är därtill ännu altför kort. Skulle efter den första injektionen als ingen för- ändring visa sig, så bör man ej däraf låta afskräcka sig, må- hända kommer verkan fram efter en tredje eller fjärde. Åtskilliga funderingar hafva blifvit framstälda om, huru strykninet en så kraftig verkan kan åstadkomma. Svaret torde väl ännu någon tid låta vänta på sig. Först borde man vara ense om strykninets fysiologiska verkan på nervsystemet. Det upp- tages visserligen hastigt i blodet och kan på denna väg således tillföras hjärnan, ryggmärgen eller nerverna, men anstälda för- sök visa äfven, att det kan verka direkt på t. ex. hjärnan. Så fann Spence, att hos grodor, efter ligatur af hjärtat, direkt ap- plikation af stryknin på hjärnan framkallade tetanus. Hastigast verkade detsamma på thalami optici och delarna mellan dessa och medulla oblongata (Nagel). Ännu svårare är det att efter patologiska fall sluta sig till strykninets verksamhetssätt. Härför skulle först fordras, att man närmare kände dessa. Nu är det likväl just i sådana fall, där inga patologiskt anatomiska förändringar i ögat eller nerv-