Fall af encephalitis corticalis & hydrocephalus acutus / meddeladt af Ernst Ödmansson.

  • Ödmansson, Ernst Ludvig Wilhelm, 1831-1910.
Date:
[1867]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Fall af encephalitis corticalis & hydrocephalus acutus / meddeladt af Ernst Ödmansson. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    5/14 (page 3)
    samtidigt dermed blir pulsen mindre, medan dess freqvens okas med 8—10 slag i minuten. Sedan nagra dagar har anraarkts, att patien- ten iifven under apyrexien borjar frysa ocii darra, såsnart han ej ligger val iiiholjd i iiltar. D. 4 Febr. Fortfarande feberanfall på morgonen, hvarvid kold- stadiet efterhånd blifvit betydligt lilngre med mindre liaftig frysning, svettuiugen fuUstiiudigt upphort. Temperaturen under aufallen 39*^ —39,8, under apyrexien 37—37,5. Pulsen 100—108, resp. 60 —72. I går eftermiddag borjade patienten blifva sårdeles orolig, de- lirera och skrika. Hårmed har han fortfarit hela natten, I dag ligger han på rygg med kroppen forsatt i allmån, lindrig darrning. Blicken slo. Pupillerna små, men lika och rorliga. På frågor svarar han ore- digt och vidlyftigt. Borjan år på svenska, men fortsåttningen sker deklamationsvis på en val artikulerad, men fuUkoraligt obegriplig abrakadabra. Stundom tager han upp en folkmelodi med improvise- rad text, men glommer snart tonen, hvarefter sången ofvergår i ett sakta mummel. Någon styfhet i nacken vid forsok att boja den framåtj patienten tyckes hårvid erfara någon smårta; fuUkomlig ror- lighet i ofriga kroppsdelar. Buken indragen mot ryggraden. Låppar och tunga torra. Los aiforing på morgonen. Urinafgången ordentlig. Puls 84—90, liten, mera svag. Temp. 39,4. Ord. Ihållande ishlåsa å hufvudet; vesicatorium i nacken. D. 11. Fortfarande anfall från tidigt på morgonen till framemot middagen; frysningen varar nu nåstan hela tiden. Afven på andra tider får han g-enast frossbrytniugar, om han ej ligger val betåckt. På sista tiden har han då och då sagt sig erfara vårk i hufvud, axlar, rygg och ben. Z>. 20. Tilltagande slohet mellan anfallen, som nu borja kl. 7 —8 på morgonen. Han glommer ofta under talet ett eller annat ord, stundom det, hvarpå vigten ligger. Vanligen ligger han hopkrupen på ena sidan, tyst och likgiltig. Sinuesståmningen nu meråndels sorgsen, men stundom borjar han orera i glådtig ton eller sjunga. Fortfarande betydlig agitation och delirium under anfallen, men deli- riet mera enformigt, kretsen for hans idéer tydligen alltraera inskrånkt. I redigare ogonblick klagar han, dock vanligen endast på fråga derom, ofver vårk i åtskilliga kroppsdelar, mest axlarne. Han fortår hvad som bjudes honom och begår ofta mera. Maten utgor nåstan det enda foremålet for hans intresse. Inga paralytiska symptomer. Utan hjelp och med beståmda steg går han ofver rummet till nattstolen och derifrån. Vesic. hålles oppet. China har fbrsokts några gånger, men ej inverkat på feberanfallen. Z). 28. Under gårdagen ett ihållande frossanfall från kl. 10 f.m. till 7—8 på aftonen. Suvål derunder som sedermera var patien- ten sårdeles orolig, kastade sig af och an. Fram på natten blef han hastigt stilla och har derefter legat nåstan ororlig på rygg, utan att yttra ett ord. Nu vid morgonronden bufiiines han forsånkt i djup sopor. Ogonen viidna åt hoger, starkt fixcrade. Pupillerna lika stora, fullt rorliga. Hogra munviukeln något uppdragen. Tungan devierar