Fall af encephalitis corticalis & hydrocephalus acutus / meddeladt af Ernst Ödmansson.

  • Ödmansson, Ernst Ludvig Wilhelm, 1831-1910.
Date:
[1867]
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Fall af encephalitis corticalis & hydrocephalus acutus / meddeladt af Ernst Ödmansson. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    11/14 (page 9)
    mellantiderna vanligen kring 37,5°, meclau den stundom nedgick till 37—37,2, undautagsvis ej siinkte sig under 38—38,2°. Efter denua tid b()rjade anfallen blifva mindre val begriinsade, tem- peraturen under dem lagre, medan densamma under ajDyrexien stundom gick betydligt under den normala ståndpunkten. Feber- anfallen uteblefvo nu till oeh med for en eller annan dag. Efter slaganfallet hoU sig temperaturen, med undantag af en dag kort fore doden, under den normala hojden. Medan sålunda kroppsvarmen ofverhufvud taget under sjukdomens sednare del efterhånd aftog, okades deremot pulsfreqvensen. Till en borjan vexlade den under apyrexien mellan 60—72, gick någongång ned till 56; sedermera holl den sig kring 80—90, boj de sig stundom till 100 eller derofver. Afven under feberanfallen kunde denna successiva stegring af pulsfreqvensen iakttagas. Efter slaganfallet gick pulsen salian under 100 slag i minnten. I jemnbredd med forokning af pulsens hastighet gick forminsk- ning af fullbet ocb spanning. Till en borjan simulerade feberanfallen fullkomligt dem vid en malaria-feber. Snart nog borjade dock svettningen aftaga och upphorde under sjukdomens 3:dje—4:de vecka. Samtidigt okades langden af koldstadiet, medan frossbrytningarnes inten- sitet minskades. Dessa fortforo slutligen nastan under bela an- fallet, som vexlade något till duration från den ena till andra dagen. Tiden for feberanfallen andrades under sjukdomens gång sålunda, att, då de till en borjan kommit på middagen eller aftonen, de sedermera flyttade sig nåra en dag framåt; mot slutet intrafifade de åter framemot middagstiden. Efter det apoplektiforma anfallet uteblefvo de. Under apyrexien borjade på sjukdomens 3:dje—4:de vecka iakttagas en betydligt nedsatt motståndskraft mot inverkan af en lågre temperatur — ett fdr- hållande, som mer ocb mer okades. Då patienten ej låg val inholjd i filtar, instållde sig genast koldkansla och allmånna darrningar, oaktadt temperaturen i sjukrummet var 16—18° C. Denna frusenhet har tydligen stått i sammanhang med den svaghet i hjertverksamheten och den forminskning af kropps- 2