Om epitelet i membrana olfactoria hos Myxine glutinosa / af Gust. Retzius.

  • Retzius, Gustaf, 1842-1919.
Date:
1879
Catalogue details

Licence: Public Domain Mark

Credit: Om epitelet i membrana olfactoria hos Myxine glutinosa / af Gust. Retzius. Source: Wellcome Collection.

Provider: This material has been provided by The Royal College of Surgeons of England. The original may be consulted at The Royal College of Surgeons of England.

    8/14
    den till minskas och upphöra taggarna; här gå de åsformiga kanterna mera jämnt och regelbundet samt utlöpa vid ändytan i flere, vanligen fem eller sex smala utskott, hvilka gå snedt utåt och vanligen sluta med en liten, rundad, knappformig ände (se bild 1—(j). I allmänhet ser man här endast dessa tydligt framträdande utskott. Jag har undersökt detta epitel dels all- deles färskt, nyss taget från lefvande djur och liggande i hafs- vatten, dels från lefvande djur direkt öfverfördt i Mullers lösning och i öfverosmiumsyra af olika procenthalt. Det lyc- kades mig aldrig att här å dessa celler få se några flimmer- hår, men däremot framträdde mer eller mindre tydligt ett ljust klart bräm med obestämd, vågig ytterkontur. Det visade sig nu, att vid hvarje cells ytterände, mellan och liksom till hälf- ten omsluten af utskotten, låg ett litet genomskinligt parti, lik- nande en droppe. Tillsammans bildade dessa droppliknande figurer det nyss nämnda brämet. Jag var själf mest böjd att tro, att här förelåge en konstprodukt, framkallad efter döden genom reagentiernas inverkan; men då vid alla använda un- dersökningsmetoder samma fenomen visade sig, så synes det troligare, att här föreligger en naturlig bildning. Snedt från sidan, »i half profil» sedda, förete ändytorna den form, som bild 8 återger; och helt ofvanifrån visa de sådana polygonala fält som bild 9. Dessa nu beskrifna celLgr nå alla genom epite- lets hela tjocklek från bindväfslagret ut till epitelets fria yta, men vid preparationen afslitas de ofta, så att man finner delar af dem, t. ex. sådana som i bild 7 och bild 1 till höger. Till sin substans äro de öfveralt klara, genomskinliga, homogena. Det andra slaget af element i epitelet visar sig vid isole- ring utgöras af mer eller mindre spolformiga, kärnförande bild- ningar, från hvilkas båda ändar utgå åt hvardera hållet en ut- löpare. Deras kärnar äro de ofvan beskrifna talrika sferiska kärnarna. Här föreligger således åter ett slag af celler, men de äro af helt annan form än de nyss skildrade. Den spol- forrniga cellkroppen, i hvilken den stora, klara, homogena kär- nen ligger inbäddad, är alt igenom kornig till sin substans; vid behandling med öfverosmiumsyra mörknar detta korniga protoplasma något, och man ser då lätt, att det löper ut något i de båda utlöparna. Protoplasmat är för öfrigt för handen i olika mängd i olika celler; dessa celler ligga, såsom redan af kärnarnas anordning å vertikalsnittet (bild 1) framgick, i åtskilliga lager. De som ligga närmast epitelets yta ega stör-